Sept 2011: Ironman - Jonas och Ola
2020-11-21 Ryan Provecnher
Jonas Andersson och Ola Langvall är utsedda till månadens simmare för deras prestation vid Kalmars Ironman Triathlon.
Båda tävlade för 338 Småland Triathlon & Multisport men tränar med Vöss Masters.
Jonas Andersson kom på plats 37. Han simmade 3860m på 54:52 och efter 18mil cykling och 42km löping blev hans totallt tid 9:49:17.
Jonas: "Klockan ringde ju sjukt tidigt i lördags dags att fokusera sig på dagens uppgift, magen satte igång samtidigt som klockan ringde ut fort som fan på toan...
Loppet höll på att sluta innan de ens hade börjat, nära att jag inte klarade tillsyningen av bromsarna.
Helt otroligt hur petig mannen var men när han tittade bort så sprang jag in med min smuttsiga pärla! hehe
På fredagen hade jag och Tim handlat ett varsit par flipp floppisar som skulle användas på transportsträckan från T1an till incheckningen på simningen.
Otroligt skönt att ha varma fötter på morgonen istället för plåga fötterna med det kalla underlaget som annars hade varit mot huden!
Väl i vattnet kändes det riktigt bra i kroppen inte jätte nervös men en liten 7:a lyckades jag klämma fram även om jag tänkte köra en sådan på andra varvet.
Alla järnmän/kvinnor var samlade i vattnet kl 6.55 strax intill mig var det 3 killar som verkade fått tag på en varsin färgglad badmössa, misstänkte att det var dagens favoriter!
Ljudsignalen gick kl 7.00 dags att slänga sig fram bland folket i tätklungan istället för en 3860 m lång fight så försvann ju allt folk bakom mig och framför hade jag ett 20-tal starka simmare trodde jag...
Det viktigaste under simniningen var att simma lugnt lugnt med fin teknik utan att slösa kraft på att jaga någon tid.
Första varvet fanns det inga fötter att ligga på dock var det stressad j*vel som slog mig på fötterna istället.
Vid varningen tog jag en mugg med vatten varför stressa dagen är ju lång tänkte jag konstant under simningen varför släppa fokus inför andra varvet.
Han som låg bakom mig hade tydligen brottom i vattnet direkt efter första varvet så varför inte simma ikapp honom och ligga bakom hans fötter SAVE ENERGY kom återigen i mina tankar!
Otroligt skönt att ligga på någons fötter sen att han simmade lite snett fick jag ta samt att andra varvet gick lite saktare...
Vid sista bojen hade vi kommit ikapp några som inte hade klarat av första varvet, stackarna tänkte jag 1 varv kvar medans jag strax sitter på cykeln och dricker friskt vatten samt smaskar på mina energy blocks!
När jag kom upp från simningen å fick se att jag simmat på 54.50 ca så blev jag förvånad tänkte mer att det var 1 h fart som jag simmat var ju inte trött.
Bort till T1an hämta cykeln på med skor(glömde strumporna men tack å lov hade jag fyllt skorna med vasselin man vet ju inte när man behöver en klick) slängde även ner en näve rövkräm som jag kallar det. Antar att detta har ett mer korrekt namn...
Någonstans hör jag KP skrika "Jonas kör smart" han om någon vet ju vad han pratar om.
När Tim och jag var i Kalmar månaden innan tävlingen så bestämde vi att cykla på lilla klingan första milen för att komma ner i varv, få ner pulsen eller mer mindre landa på cykeln.
Dock fick jag inte ner pulsen första milen så jag körde ytterligare 5 km i lugnt tempo pulsen började på 173 vid T1an sen när den sjönk ner till 150 kunde cykelloppet börja!
Ojoj vilken låg fart min vita smuttsiga fara hade måste ju vara motvind tänkte jag pulsen låg där den skulle (ca 150) men de var bara att skita i farten.
Pulsen skall inte upp högre bara för att farten skall upp några km/h då bryter jag ju min race planering, många gånger som farten låg under 30 då är det viktigt att vara bestämd!
Första 30 min drack jag vatten sen när magen kommit igång så körde jag lite Vitargo sen först efter 1 h började jag med mina goda blocks.
Upp till vändningen vid 3 mil så har jag sedan länge tappat räkningen hur många watt, kadenskåta triathleter som passerat mig.
Vilken skön känsla det var med medvind hem till första varvningen farten låg ju aldrig under 30 men i snitt mellan 35-42 men ändå med kontrollerad puls alltid kontrollerad puls precis som jag lärt mig under mina 6 månaders träning.
Tänkte att dom andra 2 varven fick gå i samma anda som första varvet, lugnt ut till vändplatsen sen trycka på lite mer för varje varv i medvinden hem.
När man hade kört hälften av cyklingen så innebar det att man hade 1 sträcka motvind och 2 sträckor medvind snacka om bra odds tänkte jag!!!
Det var många gånger jag upplevde hur lätt cykeln gick (kanske var för att bromsarna var extra lätta för dagen) och hur pigg jag var så fort detta kom upp i hjärnan så var det dags för mer energi hade Tim sagt till mig.
Hade mål att cykla på 33 i snitt vilket jag gjorde med råge farten stannade på 33.1 hehe men bra mycket piggare än jag vågat tänka mig.
Inför T2an hörde jag min familj ropa heja jonas heja jonas du låg femma efter simningen, detta var en boost inför maran!
På med strumpor, skor, glasögonen på skallen, gel, blocks samt en redbull shot som by the way gick ut i oktober 2010 men den fick funka gott inför sista 7 km då jag säkert behöver lite energi.
Så pigg som jag var ut på löpningen önskar jag att alla kan uppleva i en järnman.
Farten för dagens mara skulle ligga på 5min/km samt med kontrollerad puls.
Fanns ju inte på världskartan att det skulle gå så lätt dom första 2 varven, njöt riktigt ordentligt medans många av dom som cyklat förbi mig såg helt förstörda ut.
Vid varje vätskestation slängde jag lite vatten över mig samt fick i mig någon klunk cola i strupen.
Egentligen finns det inte mycket att säga om maran den gick som på en räls vågade nämligen inte öka tempo utan försökte hålla mig till mitt planerade tempo.
Inte smart att köra på farter som man inte tränat på det är lätt att stiffta bekantskap med väggen den villa jag inte uppleva!
Inför sista varvet påpekade Steven att jag var nära klubbrekordet vilket jag visste om.
Men lika väl som jag skulle pressa mig ner mot Kp´s rekord så kunde jag ju lika väl ta helt slut vilket det inte är värt, går ju fler tåg har jag för mig...
Var så glad inpå upploppet att jag klarat av järnmannen på en bra tid för att vara första gången och dessutom kört som jag planerat varken hårdare eller lösare.
Det kändes helt perfekt genom hela loppet antaligen för att jag lyssnade på kroppen hur dagsformen på den var och i lördags var den av prima Järnmannastål:-)
Här kommer mina km tider.
4.49, 4.57, 4.58, 4.56, 4.56, 4.55, 4.58, 4.52, 4.58, 5.02, 4.51, 4.59, 4.57, 4.59, 4.56, 4.57, 4.53, 4.52, 4.56, 4.55, 4.56, 4.52, 4.50, 4.54, 4.57, 4.57, 4.58, 5.02, 4.58, 4.54, 4.57, 4.51, 5, 4.54, 4.46, 4.48, 4.54, 4.51, 4.49, 4.47, 4.46, 4.39
Kändes helt ok att köra 2 st på 5.02 hade ju ännu fler under 5 min:-)"
Ola Langvall kom på plats 422. Han simmade på 1:32:15 och kom i mål med tiden 12:32.19
Ola: "När jag nu stod i vattenbrynet på Kattrumpan i Kalmar, inför starten av min 4:e Kalmar triathlon över Ironman-distans, så var jag helt lugn. Jag har simmat de 3860 m där förut utan problem, kände mig hyfsat vältränad med en hel del simträning under sommaren och, framför allt, vattnet var lagom varmt (19°) och fint väder hade utlovats för hela dagen! Banan är på två varv, med en liten löpning upp på land vid varvningen. Första varvet kändes riktigt bra, men när jag gick i vattnet igen efter varvning, började det vända sig i magen på mig. Jag fick verkligen kämpa mig fram och efter ungefär halva varvet var jag tvungen att stanna och spy. Efter några bröstsimtag kunde jag fortsätta crawla men magen var fortfarande inte nöjd. Jag fick stanna igen och ulka och jag kände att alla krafter bara försvann ur kroppen. Jag kunde knappt hålla mig flytande, trots våtdräkten, och var nära att kalla till mig en av livbåtarna som följde oss i vattnet. Magen lugnade dock ner sig lite och jag provade att ta mig framåt igen. Jag provade några bröstsimtag, men kände att jag inte klarade av att doppa huvudet under vattenytan, så det fick bli någon kombination av bröst- och hundsim de sista ca 300 m till land. Jag hade förstås tänkt bryta tävlingen där, men jag ville så gärna prova min nya cykel på denna bana och benen bar faktiskt, när jag kom upp på land igen. Jag cyklade ut och det gick så fantastiskt lätt och var så roligt att cykla (jag passerade ca 200 cyklister!), så då var jag ju tvungen att fullfölja hela loppet! Löpningen blev dock också en pärs eftersom jag inte hade kunnat fylla på med energi och vätska, som jag borde. Jag gick mycket de första två varven, i sällskap av Tim, som också fick problem med löpningen. Till sista varvet hade jag samlat på mig energi igen och kunde springa i mål på tiden 12:32, vilket bara var 4 minuter långsammare än i fjol, trots problemen med simningen. Jag tror att jag tappade 15 minuter där, hämtade in 30 minuter på cyklingen, men tappade förstås på löpningen igen. Kontentan av min tävling är dels att man kan aldrig vara säker på vad som väntar ute på tävlingsbanan – var beredd på det värsta och var glad åt de delar som går riktigt bra, dels att man inte behöver bryta en tävling även om det känns som katastrof, om man nu inte blir skadad förstås. Jag ser redan fram emot nästa triathlontävling (kanske det blir en riktig Ironman i Kalmar nästa år?)."
Grattis till våra Ironman simmare och lycka till med vinter träning!
Aug 2011: Ryan Provencher
2020-11-21 Ryan Provecnher
Ryan är utsedd till månadens simmare för hans simning vid Vansbro och US Masters South Central Zones i Houston, Texas USA.